jag känner att jag inte har något att gå upp för.
varför stiger jag upp på mornarna? jag vill ha något att se fram emot.. vad är vitsen?? varför stannar jag inte kvar i sängen?

allt jag gör är att gå upp, åka till skolan och sen dra hem igen. känns ju onödigt som stryk.
och nu när alla jävla tankar går mig åt huvudet klarar jag inte ens av att plugga. jag sätter mig bara nero ch gråter. kan inte missa mer prov p g a det här.. jag vill inte vara förvirrad längre..

---