helvetesdagen

dagen bestod av fem lektioner, eller snarare fyra och några minuter av spanskan.
jag var sur hela dagen och bara less på allt. jag borde ha anat att det skulle bli en pissig dag rakt igenom men så klart anade jag inte det värsta!

på spanskan kollar jag upp när bussen till vilhelmina går, jag brukar ta en som går 17:25 via åsele. men när jag går in och kollar busstiderna så står det bara 16:05. jag blir helt plötsligt mycket stressad! jag slutade egentligen fyra. hur skulle jag hinna? skulle jag inte kunna ta mig till john??

jag börjar säga fitta och sånt och försöker nå mamma ( hon har då mina saker på sitt jobb, hon skulle jobba till fyra ) hon svarar inte. jag ringer hennes jobb. dom svarar inte. och pluset där var att min mamma spelat in deras “telefonsvarare” så frustationen stiger när man hör hennes röst men man kan inte prata med henne.

iaf så ringer jag till slut till någon chefaktig person på deras jobb, då hade jag gråten i halsen som jag alltid har när jag blir upprörd på något sett. man hör hur hon letar efter mamma och säger
det är din dotter du måste prata med henne!
dock hade jag inte sagt att jag var hennes dotter.. men det hör inte till saken!
mamma svarar sen pallar jag inte hålla inne tårarna längre. jag försöker samla mig och försöker förklara vad jag vill att hon ska göra.  men det kom ut såhär:
du måste sluta jobba!! det går ingen buss!! KOM HIT!!
mamma förstod nog inte så mycket men hon sa iaf att hon skulle komma direkt.
jag får ångest, och blir stressad och när jag blir stressad så blir jag verkligen STRESSAD. jag halvspringer till universum ( jag sprang, fastän det gjorde ont i svanskotan,,, så stressad var jag)

sedan kommer mamma, hämtar mig, skjutsar mig till busstationen. sen köper jag en biljett och kollar på tavlan av busstider. jag förstod inte vilken buss jag skulle ta men jag tänke inte mer på det. sen känner jag att jag är så fruktansvärt kissnödig. jag ringer mamma.
jag- har du en femma?!=!!
mamma- jaa kanske en tia...
jag- vart är du?!
mamma- tegsbron.
jag- kan du komma...
mamma- *suck* jag vänder om.
ja jag var ganska bortskämd där men jag tyckte att jag hade lidit nog..

..men det tyckte inte gud! eller vem det nu är som bestämmer över vad som händer.
för jag går och frågar vilken buss det är jag egentligen ska ta.. och tänka sig. bussen går 17:25! så internettiderna stämmer inte med de riktiga.
när mamma kommer så berättar jag vad som hänt, ( bussen går inte )

sedan efter ett tag bestämmer vi oss för att jag ska låsa in mina grejjer i ett skåp på busstationen och sedan gå och köpa en BH som jag hade tänkt först. sen fick jag pengar för det sen gick jag mot lindex. prövar en BH och sedan ska jag betala..

mamma hade givit mig en hundralapp så jag kunde betala både med kortet och med den. jag säger det till hon som jobbar i kassan, och hon säger okej. sen så hör man: ojdå... nu drog jag allt från kortet. sedan säger hon att hon ska ordna det.  och sedan drar hon kortet igen och när jag tror det är klart så blir det “medges ej”. då säger hon att det tar 3 dagar för pengarna att komma tillbaka till kortet. alltså det hon dragit och sedan ångrat.. och då står jag där utan BH och utan pengar.. pluset är också att hon lyckas knuffa ner mitt halsband i en spricka i disken.. eller det är som ett mellanrum kan man säga. och det fastnar där, det faller inte ner på golvet. då står jag där i en kvart typ och försöker få ut det... det toppade min värdelösa dag

sen satt jag och gjorde ingenting tills min buss gick.. känns det okej? svar: nej...